Tiden bara flyger förbi och jag hinner inte med mig. Dagarna bara går och jag hamnar mer och mer efter i mitt pluggande. Jag måste börja prioritera annorlunda nu om jag ska klara allt den här terminen. Jag har redan skurit ner på träningen, vilket känns förjäkligt. Hinner knappt ta en promenad, lagar nästan aldrig mat och sömnen ska vi inte ens tala om. Men hinner jag få något gjort? Av någon outgrundlig anledning, nej.


Jag har nog aldrig längtat så mycket efter något, som jag längtar efter våren. Det är det enda jag tänker på.